Två sista dagarna i Nelspruit

Andra speldagen började helt ok, health men sista nio var katastrof, det skar sig helt med min caddie! Jag fick fullständig panik på honom! Jag brukar inte ha problem, eller ogilla folk, men det blev bara för mycket. Han vill så mycket och jag hade flera gånger försökt göra klart för honom att det är jag som ska fatta besluten och att jag ber om när jag vill ha hjälp. Jag jobbar på att fatta egna beslut, tro på mig själv, lita på att jag kan slå slagen och förbättra självförtroende och självkänsla. När jag då har en caddie som säger: så kan du inte göra, den klubban kan du inte slå, slå det här slaget och gör si, gör så, får mig att slå slag jag egentligen inte vill… då blir det inget vidare! Jag sparkade honom efter rundan och det var inte lätt!!! Usch och fy, det här är ju mitt fjärde år här och han har caddat för mig i alla år! Men, men vi skildes som vänner.

Sista dagen hade de på klubben lovat att de skulle fixa en caddie till mig, men väl på morgonen fanns det ingen där. Killen som hade shopen hade en 11 årig son med 5 i hcp, jag frågade honom om han ville gå och han blev superglad! Han sa på första hålet att det här var lyckligaste dagen i hans liv!!! Bara det gjorde ju att jag mådde väldigt bra! Jag gick plus 1, spelade min bästa golf på tävling på länge, hade helt enkelt en kanon dag på jobbet! Lillkillen skötte sig hur bra som helst;-)

Kram