Tävling på Smådalarö

Efter Ungern var det dags för seriespel i Vetlanda. Vi spelade helt ok och höll hyfsad kontakt med Vetlanda, sale inför sista dagen, order singelspelet, skilde det 8 slag. Efter 12 var vi förbi, efter 13 lika, men sen tappade vi på slutet och förlorade med 5 slag… Tråkigt! Men, men vi får ta det nästa år…

Dagen efter seriespelet bar det iväg till Smådalarö i Stockholms skärgård. Mamma och jag satte oss i bilen sön em och var framme vid 10-tiden. Måndag förmiddag spelade vi in denna lilla söta nio-håls bana, sen var det middag på kvällen. Jag rekommenderar varmt detta mysiga ställe.

Det här var en speciell och annorlunda tävling, bara 33 startande och man räknar poäng. Albatross, (två slag på par 5) ger 8 poäng, eagle (ett slag bättre än birdie) ger 5, birdie 2, par 0, bogie -1 och dubbel eller mer -3 poäng. Detta borde vara en tävlingsform som passar mig eftersom jag på denna korta bana når alla par 5 hål och nåt par fyra hål så skulle jag ju ha goda chanser till många birdies och eagles. Banan var relativt enkel och mycket kort så det borde inte heller bli några katastrofhål.

Jag skulle gå ut 10.40. På morgonen kände jag utan förklaring någon form av obehag, pratade med både pappa och Lena i telefonen och sa till dom att jag hade svårt att ladda och focusera för det enda jag kände var rädslan för att komma sist… Jag förstår inte varför, detta skulle ju bli en rolig, lättsam, skoj-tävling. Jag åkte ju hit för att nu jäklar är det min tur att spela bra, jag kände ju att jag hade bra spel i kroppen och jag var inställd på att nu, nu skulle det gå fint! Jag brukar alltid vara nervös och så, men aldrig känna så här… Mamma lyckades få mig till positiva tankar och innan jag skulle gå ut var min inställning mycket bättre.

Jag började på ettan, par 5, med en bra drive, ett helt ok andra slag, järn 6 lite kort höger om flaggan, chippade upp 1 m ifrån, brände puttern, men det var ändå ett enkelt par. Följde sen upp med två bra slag, men sen en tre-putt från 3 m, bogie. På tredje hålet, ett kort hål, slår jag upp den lite drygt 1 m från flaggan, gott tänkte jag, nu får jag igen för de missade puttarna innan, men icke, gick där ifrån med ett par och var då ju -1 poäng. Jag kände att spelet stämde och att jag var på ”g” bara puttarna rullade i… Men oj så fel jag hade..! Från och med nu var allt som bortblåst, jag kunde inte slå ett slag, inte en chip, inte en putt… allt jag försökte mig på gick snett! Det spelade ingen roll var jag hade för klubba i handen. Jag duffade, toppade, hookade, sliceade, slog halvsockets, chip tre puttade. Allt elände på en gång! Jag fick kämpa mig till bogies. Det var helt tokigt! När jag kom in var jag såklart helt bedrövad och mycket riktigt som jag på morgonen redan förutspått, sist! Alla undrade vad som hänt och skrattade medlidande, för ok att jag inte spelat så bra i år, men så här illa… Det var bara att lägga detta bakom sig. Vi hade en mycket trevlig kväll alla tjejerna och Gudmund som driver Smådalarö gård, bjöd även denna dag på en underbar buffè.

Onsdag morgon, en ny underbar dag! Knallblå himmel och härligt varmt! Nu var det dags att gå ut och ha skoj, ingen press, bara ta det lugnt och bara spela, jag hade ju inget att förlora och med det här spelsättet så kan det ju gå rätt så fort åt båda hållen, ett par eaglear och ett gäng birdies så..! Jag var vid gott mod, slagen blev bättre, men fortfarande lyste birdiesarna med sin frånvaro och treputtarna fortsatte, sju stycken denna dag, till och med en mer än dagen innan… lite otur här och var så var jag på pappret nästan lika illa som dagen innan… Det var bara att inse att det var dags för min allra första jumbo plats!