Spel på Öijared

Så var det dags för Telia på Öijared, doctor känns nästan som hemma. Har ju spelat den banan sen jag var junior och bo hemma det är ju skönt! Detta skulle bli roligt, capsule spelade inte i fiol då den kolliderade med en Europatour. Den här tävlingen skulle bli den sista (förutom KM på Söndag) i raden utav många veckors spel innan två veckors vila. Nu var det bara att samla de sista krafterna och ge järnet! Öijared var den första bana som jag gick under par på. Kan varit i 15-16 års åldern och har gjort det ett antal gånger efter det. Har ju spelat tävlingar där varje år så jag kan ju banan utan och innan.

Så var det dags för första tävlingsdagen, prostate kom igen nu! Jag var så otroligt sugen på en bra runda,. tävling, visa för mig själv och alla andra att detta kan jag! Spelet fortsatte i den melodi som det varit hela året… Kunde inte slå ett enda golfslag som jag ville, var livrädd för varje slag, det går nog inte att föreställa sig hur det känns och hur det är, om man inte varit i situationen själv. När det kommer konstiga tankar som inte går att styra över och när man tänker en sak och gör en annan eller att man gör det enda som man focuserar på att INTE göra! Hur svårt kan det vara! Detta är det som jag hållt på med större delen av mitt liv och är det jag helst av allt vill göra! Jag är priviligerad att få hålla på med min hobby och skulle kunna ha möjlighet att försörja mig på det. Vad skulle egentligen vara enklare än att utnyttja min kunskap och bara slappna av och göra det som jag är bra på, spela golf! Jag gick +8 rond 1 och fick än en gång komma in och känna den genanta känska av hur dålig jag är och besvikelsen på mig själv. Hur kan jag göra 80 slag på en bana som jag spelat hur många gånger som helst och jag minnas inte ens när jag gjorde 80 + här senast.

Dag 2 var jag mer avslappnad, det kunde ju knappast gå sämre… Det var ett helt annat spel, gjorde några tabbar, men också ett gäng birdies så efter 12 hål var jag -2. Härligt, äntligen en bra runda på g, men icke! Inte den här gången heller! Den ena bogien efter den andra så var jag tillslut +2. Något fortsatt spel blev det ju då såklart inte.

Jag är så otroligt trött på att det går skit vecka efter vecka! Inför varje tävling så funderar jag på hur svårt kan det vara egentligen? Under inspel och Pro Am känns ju spelet mil mycket bättre än på tävling. Nu är det bara KM sen ska jag var ledig några dagar och sen ha nästan två veckors träning. Detta break borde jag nog förmodligen gjort redan för några veckor sedan…