Kvalet till Europatouren

Jag hade tidigt förra våren bestämt mig för att senare på året åka och kvala till Europatouren. Under säsongen började jag tveka, erectile men stod sedan fast vid mitt beslut att åka till Italien och testa på det.

Min sista tävling var i slutet av september och kvalet började inte förrän 28:e oktober. Jag hade därför en hel månad på mig att träna inför kvalet. Mycket närspelsträning. Vädret hemma i Sverige i oktober är ju inte alltid det bästa, clinic men det finns ju inget dåligt väder… det var bara att pälsa på sig varma och regntäta kläder. Mikael Detterberg skulle även han kvala till Europatouren. Det var kanon med en träningskompis i regn och rusk… vi åkte även och spelade på en del andra banor lite längre ner i landet.

Den 23:e oktober var det då dags att åka ner till Södra Italien, i ”hålfoten” på stöveln. Min snälla pappa följde med mig som stöd och caddie vilket var toppen! Förkvalet som spelades på en bana som hette Metaponto började först den 28 oktober. Eftersom jag var där några dagar innan hann jag spela in på Metaponto två gånger och den senare kvalbanan Riva de Tessali en gång.

Dagen innan förkvalet skulle börja tog jag det ganska lugnt tränade några timmar på förmiddagen. Senare på eftermiddagen tänkte vi relaxa och skingra tankarna lite nere på stranden. Vi hann inte mer än komma ner till stranden så öppnade sig himlen och det blev världens oväder, typiskt! Det var bara att ta sitt pick och pack och rusa hem till hotellrummet.

Så var det dags för själva kvaldagen. 56 stycken utav ca 100 startande skulle gå vidare till finalkvalet. Jag försökte få i mig lite frukost, vilket inte var så lätt eftersom jag var en smula nervös. Ovädret från dagen innan hade dragit bort och solen sken åter över Metaponto. Start runt 10-tiden från tionde hålet, perfekt! Jag började med par på första hålet och sen en eagle på andra, vilket resulterade i två under par efter två hål. Härlig start! Jag höll ihop spelet och efter de första nio hålen var jag två under par. Sen flöt det på och på mitt sjuttonde hål var jag tre under par med en 1-meters birdie putt. Tankarna flög iväg och jag han tänka, kul att komma in på fyra under. Missade tyvärr den putten och avslutade sen med en bogie på sista hålet. Blev då alltså totalt två under på den rundan, låg på 9:e plats, vilket jag tillslut var otroligt nöjd med.

Dag två var starttiden ungefär den samma eftersom jag gick någonstans i mitten. Skillnaden var att jag denna gång skulle starta på ettan. Första hålet var ett par fyra hål med ett vattenhinder, som man var tvungen att ha en carrie på ca 220 meter där hindret var som bredast. De flesta slog sig kort om hindret, men eftersom det hade krävt ett precisionslag med en järn fyra och sen ha minst 170 meter kvar, valde jag att ta drivern och slå över direkt. Det var klart en chansning, men jag har rätt så lång carrie med min driver, så jag ansåg att det var det bästa alternativet. Istället för 170 meter hade jag ca 80 meter kvar till green och det var ju inte fel.

Även denna dag började bra. Var två under par efter nio hål. Jag gjorde en bogie på elfte hålet, men sedan avslutade jag med tre birdie på sista de sista sju hålen och kom alltså in på fyra under par. Det resulterade i att jag vann förkvalet på 6 under par tillsammans med Mikaela Parmelid från Göteborg, vars huvudtour är USA-Touren. Det var härligt! Jag fick enormt med självförtroende och bevisat för mig själv att det går att gå 6 under par på två rundor på tävling och när det verkligen gäller!

En inspelsdag emellan, sen var det dags för självaste finalkvalet på Riva de Tessali. Denna bana är rena motsatsen till Metaponto. Supersmal och svår, kanske inte den optimala Sandra-banan om jag får uttrycka mig så… Hade jag varit nervös tidigare så var det ingenting mot nu. Jag tänkte för mig själv, hur ska detta gå? Jag intalade mig att hur det nu än går, så har jag gjort en jätteprestation hittills. Jag samlade alla bra tankar från de senaste dagarna och gav mig sjutton på att detta kan jag, det är bara att spela!

Första varvet gick jag på två över par, låg därmed på en 20:e plats och tyckte att spelet hade gått helt ok. Dag nr två gick jag fyra över par, halkade ner lite, till 27:e plats, men var ändå nöjd med min insats. På denna bana var man tvungen att ha 100% fokus på varje slag, det gick inte att koppla av en sekund! Nu gällde det, de femtio utav nittio, som spelade finalkvalet skulle gå vidare till sista dagen. Nu visste jag, att blir jag bland de femtio får jag en kategori och får spela åtminstone någon Europatourtävling. Nu började det gå upp för mig att jag var nära… Avslutade dag nr tre på ett över par, min bästa placering på Riva de Tessali. Med det resultatet plockade jag endast en placering och låg inför sista dagen på 26:e plats.

Nu kunde det gå vägen, helt plötsligt var jag där, en runda ifrån Europatourkortet! Nu började nerverna komma på riktigt. Först var målet att klara förkvalet, sen att komma till tredje dagen på finalkvalet och nu, nu var målet att klara kortet, att bli bland de 30 bästa. Europatouren var nära, fast ändå inte. Jag visste att det krävdes en bra runda, scorerna hade ju blivet bättre för varje dag. Jag gissade att jag skulle behöva gå på par eller bättre. Jag inledde sista rundan svagt, var tre över de första nio, skärpning nu, tänkte jag! Räddade upp med birdie elvan och tolvan, sedan tre par. Nu återstod banans tre svåraste hål 16,17, 18. Jag gjorde en bogie på 16:e, par 17:e och sänkte mirakulöst nog en 12 metersputt för birdie på sista hålet! Ett över par. Puh, rundan var över…

Jag var nöjd med min avslutning, men trodde dessvärre att det inte skulle räcka till. Jag gick fram till resultattavlan och såg till min glädje att jag hade slagit alla som hade kommit in före mig. Det innebar att jag var som sämst 26:a. Mitt resultat räckte tillsist till en 20:e plats. Det verkade som att nerverna krupit fram hos de flesta. Jag trodde inte det var sant! Europatourkortet var mitt!