Europatour i Holland

Fredagen innan vi skulle åka fick jag reda på att jag var inne i tävlingen. Skönt att åka dit och veta att jag skulle få spela. Kul var det att åka till Holland igen för trots att vi inte spelade samma bana i år som förra året så åkte jag ju ändå dit med goda vibbar efter min 14:e plats i fiol. Denna gången var det en jättemysig, capsule likt en typisk svensk bana, apoplectic i Eindhoven, två timmar från Amsterdam. Jag spelade in ett varv ankomstdagen på tisdagen. Onsdagen var banan helt stängd för pro am så då blev fys på morgonen och sen träning. På torsdag morgon gick jag ut och spelade halv sju så att jag skulle hinna med att spela ett andra inspelsvarv innan vi var tvungna att vara av banan kl 11.00. Sen lite träning, fys, vila, en god middag och en natts sömn så var jag redo för tävling.

Man kan väl säga som så att jag de här dagarna blandat mitt livs bästa och sämsta golf. Jag började med par, par, sen skogen = bogie, treputt från 3m = bogie, trä-4 i skogen till vänster, hittar bollen, men slår sen bort den inne i skogen = trippel, fem över efter fem hål = en aning frustrerad!

OK! nu var det dags för ett uppryck! Kommer till 15, (jag startade på 10:an) ett par fem hål, slår en klockren drive mitt i fairway, en perfekt järn-5, tre dec från pinnen = eagle, gött! Sen fortsatte spelet med par, birdie och så ett skogsbesök till = dubbel. Sista nio började jag med bogie, men sen spelade jag faktiskt riktigt bra, ut på fairway in på green 1 – 4m från pinnen, gick två under sista 8 hålen, men tyckte själv jag var värd att sätta några puttar till 😉

Dag två kan man säga var en tuff dag på jobbet! Jag fortsatte lite i samma melodi som jag startade dag 1… In i skogen, ut, rädda par och bogies. Det är lite jobbigt att stå på tee och känna att den här lilla boll-saten kan hamna precis vart sjutton som helst..! Jag lyckades i alla fall, trots alla skogsbesök hålla ihop spelet till +4 även dag 2.

Ska man klara cuten, får man hålla sig på banan!

Kramizzar