Dubai

Så bar det då iväg till Dubai trots allt… Hade gått och tjurat hela hösten för att jag inte skulle komma med och spela i Dubai. Men så i England kom Nella med ett fantastiskt erbjudande som det inte var någon tvekan på att tacka ja till! Hon frågade om jag ville åka med henne som caddie och samtidigt träna och vara förberedd på att spela om jag skulle komma in som reserv. Japp sa jag och så blev det!

Vi värmde upp genom att spela Halmstads Norra ihop med Anders Wengholm och Ulf Svensson på onsdagen. Mycket trevligt! Sen åkte jag vidare till Helsingborg blev meddragen av Ante och Nella på min första hockeymatch någonsin, viagra 40mg Rögle, arthritis Björklöven, bronchi kul!

Dagen efter, 19 oktober flög vi iväg. Landade vid nio tiden på kvällen och 32 graders hetta slog emot oss! Touren hade fixat privat boende hos en familj åt oss. De bodde kanonfint, vi fick var sitt rum med var sitt badrum till. Hur flott som helst! Familjen var jättegullig! Vi levde som prinsessor!

Första morgonen fick vi skjuts till banan utav pappan i familjen. Häftigt att se omgivningen i dagsljus. Alla dessa feta byggnader! Vi bodde väldigt nära världens enda 7-stjärniga hotell, billigaste rummet, 4000 dollar natten, 300 kvadratmeter. Det byggs hur mycket som helst, runt golfbanan var det fullt av skyskrapor, och för några år sedan var det bara öken där.

Golfbanan, klubbhuset och träningsområdena var fantastiska! De hade byggt upp läktare, små byggnader och en liten by för 7 miljoner och då snackar vi inte svenska kr… Allt det ska vara kvar tills killarna med Tiger Woods i spetsen spelar där i februari.

Vi tränade första dagen och försökte vänja oss vid den 35-40 gradiga fuktiga värmen. Henrik Stenson bor i Dubai och är medlem på Emirates Golf Club. När vi åt lunch på lördagen kom han och hans flickvän Emma fram och hälsade på oss. Och sen när vi värmde upp på rangen kom Henrik fram och snackade med oss, kul, kul! Sen spelade vi 12 hål den dagen. Banan var fantastisk! Söndagen var det träning hela dagen som gällde. Måndagen var det träning och inspel 18 hål. På tisdagen tränade vi på förmiddagen. När vi sen satt och käkade lunch i players launchen kom Annika, presenterade sig och satte sig vid vårt bord! Vi snackade lite om dittan och dattan och fick chansen och fråga lite saker som vi undrade över. Min dag var räddad! Det är inte varje dag man lunchar med världens bästa golfare! Spelade sen sista nio på eftermiddagen.

Dagen innan tävlingen tränade vi och tog det lite lugnt. Jag hade då fått reda på att jag var 1 reserv på plats så det var ju bra! Åkte hem och laddade inför en tidig morgon. Första start var kl 06.40 så det var bara att pallra sig dit till halv 6 och vara uppvärmd och redo på plats ifall någon drar sig ur. 07.10 ringde de och sa att jag skulle få spela 07.30 från 10:an så det var bara att förbereda sig så gott det gick och älga iväg till tee. Väl där insåg jag att jag bla skulle spela med Charlotta Sörenstam! Oj, oj, det var väl kanske inte vad jag hade väntat mig… Min nervositet blev ju om möjligt ännu värre, men det var kul, mycket trevligt!

Jag var överallt första dagen kan man säga, drivern höger, vänster, järnen snett så efter en hel del letande, utchippning från palmer och waist area och många slag senare så var jag då äntligen i mål. Hade ett litet birdie stim, 18, 2 & 3 men annars var jag inte riktigt med på banan. Var mycket glad för att fått spela i alla fall!

Dag två erbjöd sig Tom, pappan i familjen att gå caddie. Vi hade en rolig dag på golfbanan! Han skötte sig exemplariskt! Jag slog bollen bättre än på länge, det var otrolig skillnad mot dagen innan! Jag puttade från alla greener första 9, med gick ändå +3 med två birdies. Hade 5 treputtar första nio! Varför kan inte bara allt klaffa för en gång skull! Sen slog jag mitt enda sneda utslag för dagen och slog bort en boll på 12:an, dubbel! Och sen någon treputt till så var man 7 över även denna dag… Kändes i alla fall skönt att jag slog bollen bra, men det är nog bara att inse att jag måste förbättra min puttning med typ 1000% har liksom inte råd med 6-7 treputtar per varv… Det är ändå märkligt med golf… att man kan spela så olika olika dagar och ändå komma in på samma resultat!

På söndagen gick vi och kollade på de sista bollarna och när Annika kommer in på 18:e står Nella och jag längs med fairway. Åsa Gottmo och Lotta Sörenstam kommer dit och Lotta säger att nu går vi fram till greenen innanför repen så vi är redo att gratulera Annika när hon vinner. O, nej tänkte jag, inte kan vi gå med in där… men Lotta tjatade med oss och vi smög med in längs med läktaren. Nella och jag stannade vid utgången och tänkte att vi kan ju säga grattis när hon går av green. Annika puttar i och Åsa, Lotta och Annikas kille springer in och grattar. När Annika sen ska lämna green ropar Lotta: Annika, vänta, Sandra vill också gratulera! Oooo vad händer! Jag in där på green, trampar Annika på foten, förlåt öh och grattis säger jag..! Fulla läktare och alla måste undrat vem denna galning var som dundrar in på green! Det var väl inte direkt planerat, men ett minne för livet! Sara hade sett mig live i tv, men inte kunnat drömma om att det var jag. Sen dagen efter får jag en present av Jossans kille, ett urklipp från tidningen där jag kramar Annika!

Kram Sandra