Så var det måndag igen och den här gången bar det iväg till Helsingfors. Nu var det mammas tur att följa med. Vi flög på morgonen så vi anlände till golfbanan på förmiddagen. Vi käkade lite lunch och sedan var det dags för inspel. Banan var mycket fin, gammal ja Finlands äldsta faktiskt byggd 1933. Den var ganska kort med små greener och jättestora ekar lite här och var. Dagen efter var det pro am och då blev det träning på förmiddagen. På eftermiddagen var mamma och jag inne en sväng i Helsingfors. Vi bodde på ett hotell precis vid havet, jätte mysigt och fint var det. Dag tre var det dags för inspelsvarv nr 2, träna lite och sen ladda upp för kommande dags spel. De flesta spelare bodde på samma hotell så det var ordnat buffé för oss på kvällarna, det var gott och trevligt.

Speldag nr 1, start på eftermiddagen, näst sista boll från hål nr 10. Åskan hängde i luften och när vi var på 15:e greenen alltså vårt sjätte hål för dagen så bröts spelet för åska. Jag var då i delad ledning på -1. Det var bara att markera bollen och ta sig in till klubbhuset. Det dröjde inte många minuter tills himlen öppnade sig och regnet bara öste ner. Det dröjde heller inte länge förrän greenerna och fairway vattenfylldes. Vi satt och väntade i lite drygt två timmar innan det beslutades att vi skulle spela vidare klockan 07.00 nästa dag. Japp, 30 hål skulle det bli för mig på lördagen. Halva startfältet var klara och vissa hade ju bara några få hål kvar.

Klockan ringde 04.15, kl 05.00 var det frukost och kl 05.30 gick bussen med halva startfältet, 60 spelare till banan. Jag fortsatte tyvärr inte första ronden så bra som jag började dagen innan, utan kom in på 76 slag. Vi hade blivit lovade att få en halvtimmas paus emellan ronderna, men när vi kom in skulle vi starta 5 min senare och det kunde inte skjutas på så det var bara att traska vidare direkt. Jag startade rond två lite dåligt spelade bra i mitten och avslutade sen sämre och kom in på 76 slag även den rundan. Den här dagen var det betydligt bättre väder och jag trodde att scorerna skulle bli bättre, men jag klarade cuten precis tillslut. Kul, kul jag var otroligt sugen på att ge banan lite revansch.

Dagg patrull blev det på söndagen. Vädret var märkligt, ena stunden var det sol och andra stunden så kom en stört skur och så blåste det massor. När vi var på 10:ans utslag regnade det och blåste så mycket att vi knappt såg bollen när vi slog ut. När vi sedan var på 10:ans green bröts spelet.

Vi, liksom de flesta andra som var ute, spelare, publik och funktionärer sökte skydd under ett stort tält, såg ut som operahuset i Sidney, vilket var till för publiken. Där såldes det mat och dryck och där fanns bord och bänkar. Mamma tog ett bord medan Maria, Emelie och jag gick in på en toalett bakom tältet för att försöka torka lite kläder med en sån där handtork. Emelie gick ut före oss och någon minut senare hördes världens smäll och det lilla toalett-huset vi var i ruskades till och lättade från backen och fönsterrutan åkte in! Släng dig på golvet skrek jag till Maria, vi fattade ju ingenting!

Jag öppnade sedan dörren och utanför var det kaos! Som tur var fick jag syn på mamma direkt och sprang fram till henne. Det stora tältet, som någon minut tidigare stått upp med stabila stag hade blåst omkull och alla människor låg på marken! Det hade kommit en tromb. Några tjejer som var på väg till tältet såg hur tromben slet med sig trädtoppar och sedan slog ner människor och golfbagar och fick tag i tältduken. En reklamskylt flög 200 m över fairway. Det var fruktansvärt! Ambulans och brandkår kom och 11 personer fick föras till sjukhus. Lyckligtvis nog var det inga livshotande skador. Efter denna dramatiska händelse blev det givetvis inget mer spel. Tävlingen bröts och räknades efter två ronder. Alla transporterades chockade tillbaka till hotellet i väntan på att få åka hem. Sådana här naturkatastrofer tror man inte kan hända i norden.

Hälsningar Sandra

Måndagen den 8 augusti bar det iväg för Pappa och mig till Wales. När vi landat i Bristol och skulle hämta ut väskorna så hade min kära golfbag blivit kvar i Amsterdam, typiskt. Den här gången var det pappas tur att köra vänster trafik för första gången. Jag tyckte faktiskt att han klarade det mycket bra. Ja bortsett från lite felkörning… När vi väl var framme på golfklubben fick det bli att gå runt och kolla banan istället för att spela den dagen. Tur att vi var ute i god tid… Morgonen därpå kom klubborna och jag spelade in banan. Den var helt ny, hade öppnats två månader tidigare. Det var en mycket vacker golfbana och första hålen sista nio gick längs med havet. Det var hårt i backen och snabba greener. Första gången för mig på en riktig linksbana, det här skulle bli spännande! Vädret var soligt under inspelet och sedan även under pro Am dagen, men vi hade fått höra att det kunde blåsa på riktigt ordentligt.

Första tävlingsdagen hade jag starttid 14.30 så vi tog det lite lugnt på förmiddagen. Sen åkte vi ut till klubben, tränade lite, käkade lunch. Vi kollade in leaderboarden, Kirsty Taylor -11! Coolt! Den näst intill vindstilla förmiddagen förvandlades till storm lagom tills jag skulle starta. Jag fick ta till 3 extra klubbor i motvinden och ta fyra klubbor mindre i medvind och bollen studsade som på asfalt. Jag slog en järn 4 på 235 meter, då blåser det… Pappsen och jag kämpade på i blåsten och kom till slut in på +1. Det resultatet var tydligen bland de bättre på eftermiddagen då det bara var 5st under par jämfört med ca 30st under par på förmiddagen.

Dag två tidig start, vindstilla tänkte vi, men icke. Det blåste ju inte som eftermiddagen innan, men ändå rätt så rejält. Jag började segt, dubbel på tvåan sen några bogies så var man +5 första nio. Jag gick sedan på par sista nio med en eagle, drive järn 3 en meter från pinnen och höll mina +5 det varvet. På eftermiddagen den här dagen så mojnade vinden, helt tvärt emot mot dagen innan. I stort sätt alla som klarade cuten den här tävlingen gick tidigt första dagen och sent andra och klarade sig på så sätt undan vinden. Väldigt orättvist den här gången, men så är det, bad luck… nästa gång är det kanske tvärt om.

Kramizzar

Botkyrka
Mamma och jag var i Stockholm två veckor i juli. Den första tävlingen spelades på Botkyrka Gk. Jag spelade in och spelade pro am i strålande väder. Första speldagen hann jag bara till 3:e hålet innan det fick avbrytas pga åska och regn. Efter några timmar i klubbhuset var det dags för spel igen. Jag gick fyra över par och hoppades på revansch resterande två dagar. Så blev inte fallet… Vi satt i klubbhuset i två hela dagar och väntade på att regnet skulle gå över, men det blev inget mer spel så tävlingen avgjordes efter endast 18 spelade hål.

Haningestrand
En dag ledig sen var det dags för spel på Haningestrands Gk. Även denna gång skvätte det från himlen, men blandades av solsken. Jag började första dagen med att vara tre över efter två hål. Sen på tredje hålet gjorde jag en eagle. Det vände spelet och jag kom in på par. Dag två gick jag fyra över. Tredje och sista rundan spurtade jag och gick ett under par. Med det resultatet klättrade jag och blev 7:a tillslut.

Under hela vistelsen bodde vi ute på Smådalarö gård, det var jätte mysigt. Synd bara att det inte direkt var något sommar väder…

Nu var det äntligen dags för tävlingen som jag har sett fram emot hela säsongen! Spel på Barsebäck och dessutom mot alla de stora stjärnorna så som Annika Sörenstam, Carin Koch, Liselotte Neumann, Maria Hjort, Helen Alfredsson, Sophie Gustavsson, Suzann Petterson och den unga talangen från USA Natalie Gulbis.

Jag åkte ner på måndag morgon för att spela det första inspelsvarvet. Jag kände redan när jag hade parkerat och kom upp till klubbhuset att det pirrade i magen. Ska jag spela här… mot Annika? Wow!

Inspelet kändes bra och banan var jätte fin! Inspels dag nr 2 kom min caddie för veckan ner, Michael Bohlin. Jag spelade banan igen och vi lade upp spelstrategin för veckan. Tävlingen började närma sig och jag blev mer och mer nervös. Jag hade aldrig spelat banan innan, men varit där och kollat på Solheim Cup och Skandinavien Masters. Banan var tuff för den spelades ganska lång och greenerna var snabba och ruffen tjock.

Speldag nr 1
Startade sent, men var uppe relativt tidigt för att försöka pilla i mig lite frukost. Åkte ut till banan, puttade och chippade. Åt lite lunch, värmde upp och sen var det dags! Jag startade på 10:an. Det var en liten bit att gå dit och jag kände hur nervositeten växte. Så nervös som jag var sen på första tee har jag nog aldrig varit. Mamma som stod och tittade en bit bort såg hur jag skakade… Känslan att stå där inför så mycket folk och kameror, den går nog inte att beskriva. Det var otroligt häftigt! Jag lyckades i alla fall med att få ut drivern mitt på fairway.

Jag började med ett stabilt par och följde sedan upp med två birdies. Efter tre spelade hål låg jag i delad ledning. På leaderboarden stod det:
Annika Sörenstam – 2
Carin Koch – 2
Sandra Carlborg – 2
Det var fräckt, morbror Bosse blev lite chockad när han slog på tv:n då de visade leaderboarden och sa att jag var i delad ledning. Jag följde upp med två treputtar, men var bra med första nio. Jag tappade sedan några hål, men spelade sen bättre i slutet igen. Mitt slag på 8:onde hålet (mitt 17:e hål för dagen) var också det med på tv. Det var ett korthål som går nerför och över ett vatten. Jag slog bollen rätt i linjen och landade 1.20 bakom pinnen. Scoren för dagen var totalt +6. Frustrerande eftersom att jag tyckte att mitt spel förtjänade ett bättre resultat. Att banan var tuff svarade resultaten för. Cuten låg på +5 efter dag 1.

Speldag nr 2
Tidig start från 1:an. Nervositeten var lite mindre än dagen innan, nu var jag ju van… Började även denna dag bra. Jag var –1 efter 8:a hål. Tyvärr rasade scoren på slutet vilket resulterade till en missad cut. På 18:onde hålet hände det som jag varit orolig för hela veckan. Jag slog ut bland publiken! Bollen gick höger om green upp på läktaren som var full med folk! Ingen blev träffad som tur var. Givetvis kommer detta med i tv. Där står jag med armarna i sidan, glor på bollen och väntar på hjälp av domaren som sen hjälpte mig vart jag skulle droppa. Min kära mor var såklart framme och skulle ta kort mitt i detta elände…

Jag var mycket besviken eftersom att jag inte fick spela alla dagar, men jag har lärt mig otroligt mycket på den här veckan. Dagen innan tävlingen tränade jag lite av varje. När jag var på rangen passade jag på att snegla lite på Annika och de andra stjärnorna. Det var intressant att se att de faktiskt inte slår så mycket bättre golfslag än vad jag gör, skillnaden är väl att de inte funderar så mycket och att de där bra slagen kommer varje gång…

Barsebäck är helt klart den bästa banan som jag har spelat! Greener, fairways, jag allt var helt perfekt! Kul att Annika vann till slut!

Tack till alla alingsåsare och andra som var med och följde mig de här dagarna. Det var kul och betydde mycket för mig!

Kramar från Sandra